Tankar i ord.
I torsdag va den dagen man inte önskar nån. Vi fick reda på efter tre års kämpande med sjukvården att våran äldsta fina prins har ADHD, Språkstörning , Dyslexsi.Hur tacklar man det? Vissa saker ramlade på plats bla. alla utbrotten & elaka ord han sagt när han vart arg & sen inte kommit i håg det.Varför han inte velat läsa & skriva.
Nu har det gått fem dagar sen han fick diagnosen. Har nåt förändras? Ja nu vet jag varför han blir så arg varför han inte kan sitta still. Han har även börjat med medecin vilket va ett riktigt svårt beslut innan vi gick med på det.
Redan nu märker vi skillnad han är lugnare , men tappat matlusten så vi måste kämpa med att få han att äta lite varje gång. Det är svårt att få han att ta medecinen då han tror att det är farligt. Jag hoppas att medecinen funkar för han så han slipper ha humörsvägningar han inte kan rå över , tankar som snurrar i huvudet osv.
Medans jag skriver detta rinner tårarna för jag känner mig som den mest väderlösa mamma som finns just nu. Jag vet att det varken är mitt eller hans pappas fel men man funderar ändå kunde jag göra nåt annorlunda.
Jag tänker aldrig ge upp mina barn jag kommer kämpa med allt jag har.
Mina tankar snurrar kommer detta bli bra?? Tog vi rätt beslut??
